Poshan

Plötsligt består hela världen av astmaexperter, folk som läst det, som hört det, som pratat med den, folk som känner den som gör så eller dom som själv har det.

Alla har sjukt mycket bra tips, problemet är bara att ingen av dom har samma tips, den ena säger emot den andra och så fortsätter det.

Igår på vårdcentralen blev det snack om Micke rökte eller inte, sköterskan spänner då ögonen i honom och säger: Din fru har en dödligsjukdom, hon kan dö av att du har rök i din andedräkt, i dina kläder osv.

Herregud.
Så jävla överdrivet, dom vet fortfarande hur detta kommer att yttra sig för mig i framtiden, det behöver inte någonsin mer visa sig, det kan komma när jag blir förkyld eller så kommer det finnas i mitt liv varje dag, men det är ju bara tiden som kan utvisa det.


Det värsta är att höra alla snacka om rökning.
Ni fattar inte.
Om någon säger till mig att jag har en jätteallvarlig sjukdom, vad vill jag göra då?
Röka eller höra moralpredikningar?

Eller folk som röker och ger sluta röka tips, eller dom som aldrig rökt i hela sitt liv och ger sluta röka tips, kan det finnas något värre? Dom två kategorierna har inte en enda rättighet att få yttra sig.

Jag kommer att röka igen, kanske inte som förr, men att ta en cigg då och då ser inte jag som ett bekymmer sålänge det är jag som bestämmer när jag ska ta dom och inte nikotionbegäret i min kropp som säger att jag måste ha en cigg.


Idag ska jag iaf iväg och få Cortison i eftermiddag, resten av astmadravlet kommer jag inte palla med.
Allt är så jävla uppschasat nu och det är jag inte intresserad av.